Jiu Qu Hong Mei

Hårt rullade, mattsvarta smala blad med toppar som är lite ljusare. Hongmei (红梅) betyder (rött) plommon, eftersom teet har en syrlig doft av plommon. Om man ska jämföra, ligger smaken någonstans mellan Keemun och Ceylon, och är något helt annat än assam och Yunnan.

Under 1800-talets sociala oroligheter sägs att ett antal temästare flydde från Fujian-provinsen till trakterna kring Hangzhou. De tog med sig sina tillverkningstraditioner, men fick en ny råvara att arbeta med. Då de nya tebladen - samma som Long Jing görs av - var lite för klena för att klara oolong-tillverkningen, fick man göra svart te instället. De här sorterna kunde få namn som anspelade på temakarens ursprungsort, som här Jiuqu (九曲) som är "Nio-böjs-floden" i Wuyi-bergen.

Under åren sedan första tillverkning, har det här teet dykt upp ett par gånger, senast i en novell på 90-talet. Nu kanske tiden är mogen för att det ska få möta en större publik.