Varför heter det frukostte?
English Breakfast, Irish Breakfast och Scottish Breakfast – tehyllorna är fulla av frukostteer. Hos oss finns dessutom Viking Breakfast. Men varför heter teerna egentligen något med breakfast? Och varför tycks flera delar av de brittiska öarna behöva var sin version?
Historien är både rörigare och roligare än namnen antyder.
När teet flyttade in på frukostbordet
När te började säljas i England på 1600-talet var det en dyr lyxvara. Under 1700-talet ökade importen, priserna sjönk och te blev gradvis en vardagsdryck för allt fler. Vid mitten av århundradet hade det fått en etablerad plats på frukostbordet.
Vad drack man då tidigare? Bland annat ale och så kallad small beer – ett svagt öl som kunde ingå i dagens måltider, även på morgonen. Alkoholhalten varierade och var inte nödvändigtvis så låg som dagens lättöl, men drycken var normalt betydligt svagare än starkare öl och ale.
Det berättas ofta att drottning Anne gjorde te till modedryck genom att byta ut sitt morgonöl mot en kopp te. Det är en trevlig historia, men bör nog betraktas som just en historia: någon säker samtida källa som visar att drottningen startade vanan tycks inte finnas.
Breakfast Tea är äldre än English Breakfast Tea
Det är lätt att tro att frukostte är en viktoriansk uppfinning, men själva uttrycket breakfast tea är äldre. Oxford English Dictionary har ett belägg från Dublin redan 1769.
Den mer specifika benämningen English Breakfast Tea dyker däremot upp senare. OED's tidigaste kända belägg är från en amerikansk tidning 1845. Det passar ganska väl med en av de vanligaste berättelserna om namnets ursprung.
Enligt den ska den engelske immigranten och tehandlaren Richard Davies ha lanserat en blandning i New York omkring 1843 eller 1844. Den uppges ha bestått av kinesiskt congoute med mindre mängder pekoe och pouchong och sålts under namnet English Breakfast Tea. Blandningen ska ha blivit så framgångsrik att andra handlare snart började använda samma namn.
Historien är fullt möjlig, men inte helt säker. Den ursprungliga tidningsartikel som brukar åberopas har inte kunnat återfinnas. Däremot vet vi alltså att uttrycket användes i USA redan 1845.
Eller från skottland?
En annan historia ger äran åt den skotske tehandlaren Robert Drysdale. Han sägs i slutet av 1800-talet ha skapat en kraftigare morgonblandning som drottning Victoria provade under en vistelse på Balmoral. Hon ska ha uppskattat den så mycket att hon tog med sig teet till England, där det blev på modet.
Även detta är en historia som återberättas ofta men är svår att styrka. Dessutom användes namnet English Breakfast Tea flera årtionden före den påstådda händelsen på Balmoral.
Den försiktiga slutsatsen blir därför att ingen enskild person med säkerhet kan utses till frukostteets uppfinnare. Breakfast tea användes redan på 1700-talet, medan English Breakfast Tea blev ett handelsnamn under 1800-talet och därefter fick allt större spridning.
Vad är egentligen ett frukostte?
Att man har provat ett English Breakfast, betyder inte att man har provat alla. Det är inte är ett skyddat recept eller en bestämd blandning. Namnet beskriver snarare en stil: vanligtvis ett relativt fylligt svart te som fungerar bra på morgonen och som ofta kan drickas med mjölk.
Två English Breakfast från olika tehus kan därför smaka helt olika. Det ena kan vara maltigt och kraftigt, det andra lättare och mer aromatiskt. Ett företags English Breakfast kan till och med påminna mer om ett annat företags Irish Breakfast.
Dagens varianter innehåller ofta te från Assam, Sri Lanka eller Kenya, ibland tillsammans med te från andra områden. De tidiga blandningarna såg annorlunda ut och byggde ofta på kinesiska svarta teer.
I mycket grova drag brukar de moderna stilarna beskrivas så här:
English Breakfast är vanligen ett fylligt och balanserat svart te, ofta gjort för att fungera både rent och med mjölk. Assam, te från Sri Lanka och kenyanskt te är vanliga beståndsdelar, men något fast recept finns inte.
Irish Breakfast brukar vara kraftigare och innehålla en högre andel Assam, vilket ofta ger en mörk, maltig och tydlig smak. I Irland dricks sådant te inte bara till frukost, utan "dygnet runt" enligt dem själva.
Scottish Breakfast är (ännu!) mindre standardiserat. Ibland är det producentens kraftigaste blandning, ibland ligger tonvikten i stället på komplexitet och arom. Skottlands generellt mjuka vatten kan påverka hur tehusen utformar sina blandningar, men det finns ingen gemensam skotsk formel.
Och det svenska frukostteet?
England, Irland och Skottland har alltså inte varsitt officiellt recept. De har snarare utvecklat olika handelsnamn och smakideal, som sedan tolkas på nytt av varje tehus.
Någon lika etablerad svensk frukoststil finns inte. Därför skapade vi vår egen tolkning: Viking Breakfast.
Tanken är densamma som hos de klassiska frukostteerna – ett fylligt svart te med tillräckligt mycket smak för att väcka en svensk morgon. Men blandningen är vår egen, framtagen för våra kunder och det sätt på vilket vi själva tycker att ett riktigt gott morgonte ska smaka.
