Hur Assam blev ledande på svart te
Författaren George Orwell lär ha sagt "Riktigt te kommer från Assam". Men vad är Assam egentligen för ställe, och hur blev det så populärt? Det ska vi kolla på här.
Redan på 1700-talet föreslog Sir Joseph Banks att man borde odla te i Assam, men det skulle dröja innan det blev verklighet. Det är ett område i nordöstra Indien som sträcker sig ut längs floden Brahmaputra, mellan Himalaya och Burmas bergstrakter. Där omsluter det den norra delen av Bangladesh. Den bördiga jorden gjorde det till ett omstritt område, som under många århundraden kontrollerades av burmeserna.
Skotten Robert Bruce var brittisk officer, och hjälpte till i kriget mot burmeser som då styrde Assam. Under en handelsresa kom han 1823 till Rangpoor, där han lärde känna Singpho-folkets ledare Bisa Gaum. Då Bruce efter ett tips fann vilda teplantor i trakten, kom han överens med Gaum att han nästa år skulle få teplanor att ta med sig. Han förstod att om man kunde odla te i Indien, skulle det vara en stor sak. Året därpå dog Bruce, och hans bror Charles Bruce tog över och transporterade teplantorna till Golkata. Han skrev även om Singpho-folkets vana att bereda och dricka te.
Intresset för teplantorna var svalt. Den luckurativa tehandeln med Kina gjorde det ekonomiskt ointressant, ända tills Ostindiska Kompaniets temonopol i Kina plötsligt upphörde år 1833. Då skickade Ostindiska Kompaniet en expedition från Golkata till Assam, en resa som tog fyra månader. Väl framme fortsatte man med elefant, båt eller till fots att undersöka lämpliga platser för teodling.
År 1836 började man experimentera med importerade kinesiska teplantor. Teplantan, camellia sinensis finns främst i två varianter, den kinesiska och den indiska. Det visade sig att de kinesiska plantorna inte klarade av hettan i Assam, men det gjorde de robustare lokala plantorna som Charles Bruce provade. Att sätta igång med teolding i Assam var en extrem utmaning. Den sista biten uppför Brahmaputra var grund och strid, så man fick dra mindre pråmar uppför floden, och den sista biten fick man ibland färdas med elefant. Malaria, kolera och tigrar lurade i djungeln. För att odla upp ett stycke mark, måste man först fånga in några vilda elefanter och tämja dem för att göra tunga arbeten som att transportera undan trädstockar. I början tog det typiskt tre månader att åka från Golkata till det inre av Assam. På 1890-talet fanns det delvis järnväg, vilket kortade restiden till två veckor, och på 1940-talet tog resan 30 timmar.
1838 kom den första skeppslasten med assamte till London. Under stor uppståndelse auktionerades de åtta tekistorna som klarat transporten ut till högstbjudande. Första omgången såldes till ett pris (21 shilling per kg) som skulle motsvara närmare 4000 kr per kg idag. Entusiasmen visste därför inga gränser, trots det besvärliga läget. Belöningen kunde vara stor, och som i andra branscher både, förr och senare, resulterade det i en ekonomisk bubbla. Massor med människor utan minsta erfarenhet gav sig under 1860-talet in i stora affärer. Påhittade tebolag med minimal eller ingen teproduktion drog in naiva investerare. Arbetsföhållanden var marginellt bättre än slaveri, när stora mängder immigranter togs in för att utföra arbetet. Trots kraschade bolag och alla andra svårigheter, växte verksamheterna i Assam, och blev tack vare sin kraftiga smak snart en favorit bland de ständigt te-törstande britterna.
Idag räknas Assam som Indiens och världens största sammanhängande tedistrikt, och beroende på hur man räknar finns här mellan 750 och 1500 teplantage. Andra distrikt i Indien är Darjeeling och Nilgiri. Enligt Indian Tea Board produceras i Assam numera årligen runt 630-700 tusen ton, vilket motsvarar mer än 10 procent av världsproduktionen.
